Förlåt mig men jag orkar inte uppdatera här än :-( Har gått snart två månader och jag saknar honom mer och mer :-( Igår klarade jag iallafall av att lyssna på låten"Jag saknar dig mindre och mindre" utan att börja gråta... Just ja, hälsade på honom förra veckan.. Kändes lite lättare då på något sätt. Saknar verkligen inte någon där ute iallafall, har det mycket bättre nu. Kanske saknar tiderna som var, men definitivt inte att jag var tvungen att skada mig själv för att hantera det. Nu inser jag hur fel allt var, mycket var säkert mitt fel men andra var det definitivt inte. Så mycket skitsnack att jag spyr på det, aja, jag vet om vad som har sagts.. Säger mer om dom än om mig, eller hur? Blir kul den dagen de inser att de snackar om varandra oxå..