Ber om ursäkt för dålig uppdatering, jag går bara runt som en zombie - sorgen efter min bästa vän är obeskrivlig. Jag kan inte tänka klart, kan knappt gråta längre. Vet varken ut eller in, finns bara en sak jag vet med bestämdhet. Jag älskar och saknar honom så varenda kroppsdel värker.

Imorgon fyller han 18 år, vi ska hämta mina saker då så jag får passa på att ge honom morötter. För övrigt är jag väldigt trött på människor, vill helst bara vara ifred just nu. Så trasig...

På söndag styr vi mot Karlstad som sagt, kommer aldrig att hitta en häst som honom. Dock hoppas jag att jag kommer att tycka om honom ändå, så jag får något annat att tänka på. Jag tror inte jag törs släppa in en ny häst i mitt hjärta så här fort, känns som ett svek mot min fina - det kommer dock inte hindra mig från att försöka.